fredag 22 juli 2011

Mina fördomar mördarens ursäkt.


Jag vaknade idag som jag somnade igår, med nyheten från Oslo och Utöya ringandes i mitt väsen och mobil. Normalt brukar jag bli arg och ledsen och känna beslutsamhet och behov av att förändra världen av nyheter men idag känns jag bara tom.
Överallt twittras och bloggas och pratas om det fruktansvärda hemska som hänt. Ett visst partis företrädare var snabba med att lägga skulden på "islamism" och utlänningar och gjorde vederbörligen bort sig. Efter att det börjar bli klart att det var en vit man med rasistiskt nationalistiska och konservativa värderingar sveper stormen åt andra hållet. Jag kan också känna av önskan att använda detta till min retorik och storma med andra men vad gör politiken för skillnad idag mot igår för de unga som mördats för sin övertygelse? Liksom alla terrordåd är orsakerna komplexa och djuptgående. För även om mördaren är ensam är hen inspirerad av en våldsideologi. Själv tror jag inte att ideologin i sig är av betydelse för mördaren, en människa som intelligent och med berått mod planerar och genomför en sådan handling behöver egentligen bara ideologin som ursäkt. Men det var vi, som samhälle, som skapade den ursäkten och vi är alla skyldiga.
Varje gång någon ger uttryck för en ideologi som på något vis förespråkar våld förstärks den ideologin. Varje gång jag säger "Jag är inte för dödsstraff men såna där j*vl*r .. " delar vi upp världen i vi och dem, vi, som är underförstått goda, och "såna där" som borde dödas. Vi förenklar världen för att förstå den och i vårt förenklande förenklar vi det mest komplexa som finns till en företeelse som går att räkna. En människa.
Jag vill inte se bilderna från Oslo eller de skakiga filmerna från Utöya som twittras och sprids just nu, lika lite som jag vill se bilderna på afganska barn i slamsor eller iranska bögar i snaror men jag måste titta för att jag är jag och jag rekommenderar det inte. Jag vill förstå. Det är min plikt att förstå. Att ta till mig det hemska som sker och separera ut orsakerna bakom och arbeta varje dag för att det aldrig ska hända igen. Men det händer alltid igen. Människor mördas alltid för någon aspekt av deras person som förenklats av någon annan oavsett om det är alla de transpersoner, homo- och bisexuella eller någon av de 1,5 milj kvinnor världen över som mördas varje år för att en ideologi säger att det är okej att göra så. Det är varje gång som du och jag och våra medmänniskor använder förenklade termer som transa, kommunist, invandrare, muslim, svensk, fruntimmer eller något av de tusentals andra förenklande orden som vi förstärker ideologin. På gott och på ont.
För kringå detta måste vi göra oss tydliga även i de mest uppenbara sammanhang att vi använder oss av en förenkling som inte visar hela komplexiteten hos de individer vi beskriver men viktigast av allt är att VI MÅSTE TA AVSTÅND FRÅN ALLA IDEOLOGIER SOM FÖRESPRÅKAR VÅLD OAVSETT HUR AVLÄGSET DET GÖRS. För det är när vi stödjer en sådan våldsideologi som vi skapar lasermannen 1 & 2 och det är när vi glömmer att vi förenklat människor som vi skapar ursäkten för mördaren. Uttrycket "är du inte med oss är du emot oss" är fult men "det är de goda människornas tystnad som skrämmer mig". Att inte ta ställning mot våldsideologier är att ge sitt tysta medgivande till våldet och ursäkten. Det är inte att inte ta ställning eller ansvar, det är att tillåta främjandet av en sådan ideologi. Varje gång dina föräldrar eller barn försvarar något sådant är det din uppgift att ta ställning. Varje gång dina arbetskamrater eller vänner pratar förenklat är det din uppgift att påpeka att det inte täcker alla människor inom gruppen. Det är din uppgift likaväl som det är min. Om det gäller blockaden av Gaza, elfte september eller kärringar gör detsamma för det som hände igår i Oslo och Utöya händer dagligen i hela världen på grund av tystnaden hos oss goda människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar