fredag 28 november 2008

Religionsfrihet vs. Yttrandefrihet

Först och främst är det viktigt att minnas att nedanstående sker i Norge och att lagstiftningen och praxis där är annorlunda än i Sverige.
Norska kyrkans inre mission manar till bojkott av en präst för dennes positiva syn på homosexuella. Det är Indremisjonen i Nordmöre och Romsdal som meddelar att man inte tänker hyra ut befintliga lokaler för konfirmandundervisning till en präst som har en avvikande uppfattning om homosexualitet.
- Det finns vissa frågor i den kristna tron som är så viktiga för oss, exempelvis homosexfrågan, att vi måste få dra gränser för att förvissa oss om att det som sker i våra lokaler är något vi kan stå för, säger Indremisjonens kretssekreterare Arild Ove Halås till norska nyhetsbyrån NTB.
Halås uppmanar också prästens församlingsbor att bojkotta gudstjänsterna.
Prästen, som nu hotas av bojkott, heter Sindre Stabell Kulö och tjänstgör i Buds församling. Han hänvisar till att kyrkan har öppnat sig när det gäller homosexfrågan.
- Jag stöder det flertal som anser att homosexuella som lever i samboförhållanden också kan fungera som präster. Jag stöder också den nya äktenskapslagen för homosexuella, säger han.
Detta ställer i min mening Religionsfriheten mot Yttrandefriheten eftersom de Mänskliga Rättigheterna säger:
Artikel 18. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
Artikel 19. Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
Det kan tyckas trivialt men Religionsfriheten instiftades för att skydda religiösa minoriteter från förföljelse men i väst åberopas den sällan för annat ändamål än att inskränka andra minoriteters rättigheter. Exempelvis ger en sökning på Google med orden "hatecrime homosex sweden" en uppsjö av träffar på artiklar om hur könsneutralt äktenskap skulle kränka religionsfriheten. Se där, jag fick in mitt favvoämne här med ;)
Yttrandefriheten ger oss å andra sidan rätt att tycka precis som vi vill och åberopas oftast av politiska minoriteter.
Så vilket är viktigast? I artikeln beskrivs en präst som anser sig ha stöd för en positiv inställning till homosexualitet (yttrandefrihet och eventuellt religionsfrihet) medan kyrkliga ledare vill hindra honom från att ta uppdrag och uttrycka sin åsikt med hänvisning till kristen tro (religionsfrihet). Ska de medlemmar inom Norska Kyrkan som delar prästens åsikt hindras att samlas och påverka kyrkans åsikt eller ska de få tycka och utöva sin tro som de vill?
Du kan säkert gissa vad jag tycker men ska en religiös organisation kunna undantas kravet på att inte förtrycka avvikande åsikter och tro?
Själv har jag svårt för religioner eftersom jag tenderar att vara bokstavstroende och då anser jag att jag inte kan tro på en text utan att tro på hela texten, även om jag inte äter kräftdjur har jag svårt för tanken på slaveri och dödsstraff. Jag vill alltså inte åsidosätta religionsfriheten och tro på allt annat, därför hamnar jag i en inre konflikt i sådana här lägen. Lyckligtvis kan de Mänskliga rättigheterna förändras, till skillnad från heliga skripter (eller?) och en del menar att bland annat artikel 19 och 20 redan tillgodoser artikel 18. Vad tror du? Läs på och kommentera.

4 kommentarer:

  1. "Ska de medlemmar inom Norska Kyrkan som delar prästens åsikt hindras att samlas och påverka kyrkans åsikt eller ska de få tycka och utöva sin tro som de vill?"

    De ska få utöva sin tro - men det betyder inte att de får utöva den i vilka lokaler de vill. Norska kyrkan är för övrigt större än Indremisjonen i Nordmöre och Romsdal. Det finns säkert andra kyrkobyggnader där de är välkomna.

    SvaraRadera
  2. Nja så lätt är det ju inte. Är man medlem, eller ledare i en kyrka- borde man hålla sig till sin kyrkas officiella lära. Har man en avvikande tro borde man eventuellt övergå till ett samfund som delar ens egna åsikter.

    SvaraRadera
  3. Hej, bra kommentarer.
    Förvisso sant att man som representant för en organisation bör hålla sig till dess lära, principprogram eller partiprogram men jag tycker också att det ska finnas utrymme att arbeta för förändring inom den organisation man tillhör, annars riskerar den att stagnera och bli fast i en ideologi som inte längre finns ett stöd för. Det är väl också just i avsaknaden av demokrati där de flesta kyrkor skiljer sig från andra organisationer.

    SvaraRadera
  4. Att en präst inte får undervisa konfirmander i en viss del av Norska kyrkan är inte samma sak som att samfundet saknar utrymme för förändringsarbete. Om Norska kyrkan är organiserad som Svenska kyrkan så finns det olika demokratiskt tillsatta organ genom vilka man kan påverka.

    SvaraRadera